Historia och kulturarv

Längst inne i viken Lacydon grundas Massalia år 600 före Kristus av greker som kommit från Phocée (Fokaia, det nuvarande Turkiet). Staden utvecklas på den norra stranden av Vieux-Port. Från denna antika period finns en del ruiner kvar, kring den nuvarande Vieux-Port.

Under medeltiden förstoras stadsmurarna och staden låter uppresa betydande  religiösa byggnader såsom Saint-Victor klostret som grundades på 400-talet och  katedralen Notre - Dame de la Major, vars äldre del härstammar från 1600-talet .

I början av 1600-talet ger kungen Louis XIV (Ludvig XIV) befallning att bygga ett galärvarv. Staden breder då ut sig på andra sidan om Canebière (huvudgatan) och raka gator byggs med vackra patricierhus.

Redan i början av 1800-talet tar staden itu med stora byggen, som till exempel att borra upp Marseille –kanalen (för att försörja staden med vatten) och bygga en järnvägsstation för att ta emot järnvägslinjen Paris - Lyon - Méditerranée år 1848. Breda avenyer, som liknar avenyerna i Paris, byggs inför öppnandet av den nya handelshamnen. Det är början på en livlig byggperiod då bl. a. Notre-Dame de la Garde, Palais de la Bourse (Börspalatset) och Longchamp-palatset uppförs (länk sevärdheter och monument).

I början av 1900-talet koncentreras det sjudande livet i Marseille kring hamnverksamheten och La Canebière. På denna berömda aveny råder liv och rörelse tack vare den tidens stora kaféer, som ansågs vara de vackraste i världen och i vilka många handelsmän och skeppsredare brukade träffas. Här finns även stora lyxhotell där berömda personer ur det politiska och ekonomiska livet eller artister brukar vistas.

Efter att de gamla kvarteren förstörs under det 2:a världskriget, förlorar staden en del av sitt kulturarv. Den norra sidan av Vieux-Port byggs helt upp på nytt under 1950-talet.

På senare tid har man renoverat gamla byggnader, som till exempel de gamla förrådsbyggnaderna (Docks) och den gamla tobaksfabriken. Marseille har bett kända arkitekter bygga upp morgondagens stad, bl. a. Zaha Hadid  (Jean Nouvel, Massimiliano Fuksas…).